7 år av rent helvete


#1

Min familj har alltid varit ganska överviktig där min mamma själv har problem och tjatat om vikt och dieter sen jag var 7 år gammal. Detta har påverkat mig enormt. Jag har tränat oroligt mycket sen jag var liten. Men i 6an hände något och jag gick upp mycket. Så i 7an satte det igång. Jag tränade fotboll, simning, basket och dans samtidigt. På kvällarna låg jag i sängen och körde situps. Sprang efter skolan. Åt otroligt lite i skolan och när jag kom hem ljög jag för manma och sa att jag hellre åt efter träningen då jag var ensam. Gömde pasta pch annat i påsar och slängde i sopptunnan på gården. Gick ner massor men var ändå inte nöjd. I åttan Fick jag gymkort. Började köra pass med en kompis som även hon hade probem. Skillnaden mellan oss var att de syndes mycket mer på henne än mig vilket triggade mig ännu mer. Jag körde på med mina pass. Träningar o långa promenader på kvällarna o mina föräldrar märkte ingenring. Nu hade jag nått någon slags gräns så min kropp började söga ifrån. Jag började hetsäta på nätterna. Gömde sakwr i min skolväska och låssades att jag skulle plugga på mitt rum. Här började mina spy vanor. Jag hets åt, spydde och gjorde situps i sängen. Detta pågick under ett år. Min familj märkte inget. Idag är jag 20 år. Har hunnit att hamna i två svåra depressioner, ett självmordsförsök, skadebeteenden som fick min familj att vakna efter 7 år av ren lögn. Idag känner jag mig förstörd. Jag har gått upp 20 kilo och känner mig inte alls lycklig. Bara en tidsfråga innan jag hamnar där igen då jag inte någon gång sökt hjälp för mina problem med mat och träning. Under alla psykolog besök har jag inte nämnt det en gång. Ingen verkar förstå. Har ni något tips vad jag kan göra? Känns som de är försent att få hjälp nu?


#2

Hej fina du! Först vill jag bara säga att det är ALDRIG för sent att söka hjälp. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att ta steget och börja prata med någon för att man skäms, för det var så jag kände när jag hade min ätstörning. Livet är så värt att leva trots att du kanske inte känner så just nu. Oavsett hur du ser ut är du en person som har rätt till att må lika bra som alla andra, du är unik och fantastisk på ditt sätt. Om du inte pratar om det så ofta, så försök att hitta någon du litar på och som du känner förtroende hos som du kan prata med. Detta är något du inte klarar att bära ensam utan du behöver professionell hjälp. Vänd dig antingen till din närmsta vårdcentral eller kontakta Agneta som arbetar med att stärka människors självkänsla och självförtroende, jag gick hos henne och det var så jag blev frisk! Hennes mail är agneta.granqvist@gmail.com. Massor av kramar till dig och du har ett helt liv framför dig, ge inte upp, du klarar det med rätt hjälp <3