Början på en ätstörning?


#1

Hej, jag är en tjej på 14 år i år. Jag vet inte lm jag kanske har en ätstörning eller liknande. Ända sen jag var liten har jag alltid varit lite större, kommit in i puberteten före alla andra osv och tyckt de va jobbigt. Nu i senaste månaderna har jag börjat tänka ännu mer på hur jag ser ut och vill gå ner i vikt, få plattare mage och mellanrum mellan låren. Har börjat hoppa över luncherna i skolan och äter mig inte alltid mätt och tar inte om som jag ofta gjorde innan. Men då när jag hoppar över maten mår jag dåligt och sitter o äter jättemycket glass, chips, choklad osv detta gör att jag mår ännu mer dåligt och skär mig själv. Skär mig för andra grejer oxå ångest, ångestattacker och mår allmänt dåligt. Har pratat med bup med mamma och pappa om just det ett tag (inte att jag skär mig) men det blev bättre och vi slutade. Kan prata med mina föräldrarna mycket men just det med maten och att jsg skär mig går bara inte, de bryr sig så mycket om mig och är väldigt känsliga så vill inte säga till dem.
Och jsg vet ingen jag skulle kunna prata med heller så därför skickar jag hit.
Det hela gör det inte lättare heller att mina föräldrar tänker mycket på kolhydrater och oxå vill gå ner i vikt för att må bättre och få bättre hälsa. Ibland ger de mig t.ex potatis medan de bara äter grönsakerna o köttet. De tycker också jag ska börja träna så jag ska få ”en fin sommarkropp med platt mage” detta ger mig väldigt mycket ångest och gör småövningar (situps, armhävningar osv) i mitt rum i smyg ibland.

Vet inte om detta kan va början på en ätstörning eller om det är något annat men hoppas på att få tips här. Tack på förhand.


#2

Hej. Det låter jobbigt som du har det. Att prata med någon är viktigt. Har du fortfarande kontakt med BUP eller någon skolkurator?
Det kan vara svårt att prata om ätproblematik och självskadebeteende, bara att forma eller skriva orden var jobbiga för mig de första gångerna. Ändå borde du hitta någon att prata med. För att må bättre och därmed inte förstöra sin kropp behöver du oavsett ändrade rutiner må bättre och inte ha behovet att skada dig.
Att låta bli att äta ett mål mat och därefter hetsäta blir jobbigt både för din ångest och din kropp.
Om du hittar någon att prata med, något nytt intresse eller annat som gör dig glad kommer du inte längre känna behov av att skada dig.
Hoppas det blir bättre med dessa tankar!


#3

Tack för svar! Ska verkligen försöka använda mig av dina tips.


#4

Hej! Är 17 år. Jag är själv diagnostiserad med anorexia nervosa. Är nästan helt frisk nu, så jag vet vad du går igenom och vad du känner. Tycker verkligen du ska ta detta vidare och prata med någon! Det är jätte viktigt att ta tag i detta i tid. Så fort man känner behovet att träna och utesluta riktigt mat (inte bara skräpmat och sötsaker) bör man söka hjälp. Det startar precis som du beskriver och om du inte får hjälp nu kan det gå illa. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig vännen och jag vill att du ska veta att även om vi inte känner varandra så kan du skriva till mig när som helst! @nellyviktooriia är min Instagram, skicka en Dm om du behöver någon opartisk att prata med. Kram på dig!


#5

Tack så jättemycket! Uppskattas verkligen<3