Har jag en ätstörning?


#1

Jag skriver detta då jag är väldigt förvirrad. Jag vet inte om mina problem är tillräckliga för att räknas som en störning eller om alla tänker så här? För det första är det ett kontrollbehov, jag måste ha koll på vad allt innehåller. Varenda måltid ska räknas endast för att jag verkligen vill ligga på ett kaloriunderskott. Sen är det all tid o energi det tar, jag kan inte äta en enda måltid utan att tänka på det innan, under och efter jag äter. Hela tiden måste jag komma fram till hur jag ska äta. Jag planerar hur jag ska äta utifrån hur dagen ser ut, vet jag att jag ska fika den dagen måste jag äta mindre till frukost. Jag kan inte leva mitt liv utan att lägga så mycket tid på mitt ätande. Hur äter man hur mycket och vad man vill utan att övertänka det 100 gånger, utan att få ångest efter och hata sig själv mer? Om jag äter något ”dåligt” eller för mycket får jag så mycket ångest och måste straffa mig själv med att äta mindre dagen efter (inte alltid). Jag vet verkligen inte om det är ett problem just för att det går så mycket i perioder, i bra perioder får jag inte ångest och jag kan då leva mer som vanligt. Jag tänker fortfarande på det och vill hela tiden bli triggad för att det ska bli dåligt men hela tiden intalar jag mig själv i bakhuvudet att det är ok, när det är dåligt känns allt skit och det är rent ut sagt jobbigt att äta just för jag vet inte hur jag ska äta. Jag måste ha kontroll men jag har inte alltid det och det är bara att acceptera och det går ibland men ibland tar det bara upp alla mina tankar. Ändå vill jag verkligen inte att det ska försvinna, jag vill att det ska bli värre för jag tycker jag förtjänar det. Jag har sån extremt dålig självkänsla och jag hatar ALLT med mig själv. Ibland spyr jag även också dock är det väldigt sällan (kanske 1 gång/månad) så det räknas väl inte in i problemen. Kan någon ge mig ett svar? Vad ska jag göra för att älska mig själv för om jag älskar mig själv kommer jag acceptera mig själv och därför inte känna detta kontrollbehov. Hjälp


#2

Hej!
Att säga att dina problem kanske inte är tillräckliga är inte rätt mot dig själv. Alla upplever saker olika och hanterar stress, ångest och sorg på olika sätt. Så är det även med ätstörningar. Det du utformar nu är något som i framtiden kan bli väldigt allvarligt, och därför är det i god tid att du tar tag i detta nu. Du har stora kontrollbehov, vilket ofta betyder att man försöker kontrollera något annat för att tränga bort en undermedveten ångest. Det kan vara tankar som att kontrollen leder till något positivt, att “ifall jag kontrollerar allt, äter nyttigt och har fasta rutiner kommer jag att vara lycklig”. Skriv ned en lista där du skriver olika påståenden om dig själv, hur du ser på dig själv, vad du tycker om dig själv. Ifrågasätt sedan dessa och istället för att se dig själv ur ett negativt perspektiv, försök att omvandla det till något positivt. Detta är något du kan göra för att stärka din självkänsla. Precis som när du ska bli duktig på något annat, exempelvis ett instrument, läsa inför ett prov eller någon idrott, behöver hjärnan också träning för att öva upp en förvrängd självbild. Detta betyder att du kommer att behöva göra saker om och om igen för att tillslut förstå ditt eget värde.
Du kan hitta massa övningar här i forumet, försök att ta del av dem. Det är jätteviktigt nu att du förstår att ditt värde inte hör ihop med det som ligger på din tallrik. Ibland spökar hjärnan med en, och då måste man bli av med de tankarna så fort som möjligt. Det bästa är att göra precis tvärtom det spöket i hjärnan vill att du ska göra, även om det är läskigt. Skriv gärna här igen och uppdatera. Det finns mer hjälp att få, men försök att vara stark i detta nu och ta åt dig av de tips jag gett. Stor kram / Nella


#3

Hej
Det jag skriver är utifrån egna erfarenheter och kanske kan vara till hjälp för dig, men vi alla är ju olika så bästa sättet är att ta hjälp från någon som kan<33 Du beskriver det som att du måste ha kontroll på maten, men jag tycker det låter som att maten har tagit kontrollen över dig.

Först och främst tycker jag att det är ett stort steg att du verkar förstå att du har ett problem kring osunda tankar kring mat. För att försöka besvara din första fråga så nej, mat ska inte uppta all ens tankeverksamhet. För mig har det under lång tid funnits matrelatersde tankar i huvudet som inte verkar gå att få bort -men det går. Tankarna kring mat kan tyda på att kroppen behöver mer och varierad mat och inte ligga på kaloriunderskott. Om du provar att äta en måltid med vad du vill så ska du se att det inte kommer att hända något. Du måste lära dig att det inte är farligt helt enkelt.

Något jag har fått lära mig är att det inte går att planera mat iförväg. Du kommer aldrig kunna förutse exakt hur mycket energi din kropp kommer vara i behov av just den dagen. Så att dra ner på frukost för att ‘kunna’ äta en fika är inte ett hållbart koncept. Försök istället att lyssna på kroppens signaler - är du hungrig så ät tills du ät mätt. Om du räknar kalorier, försök att sluta. Det är jättesvårt att släppa den kontrollen, men ett tips är att ta det i små steg. En måltid i taget.

Men mitt bästa tips är att prata med någon professionell person som jobbar med detta dagligen och kan ge dig alla verktyg du behöver. Hoppas du fick ut någonting av att läsa allt denhär <3


#4

Tack så mycket för att du tog dig tid! Jag förstår precis vad du menar och jag förstår att detta inte är sunt men nu vill jag ändå ha en förändring. Har bestämt att jag ska prata med skolans kurator iaf för att börja nånstans. Fick andra perspektiv nu och du hjälpte mig. <3


#6

Tack så mycket! Ska verkligen försöka jobba på min självkänsla genom övningar. Har förstått att det inte ska vara såhär <33


#7

Hej Emma!
Jag kan känna igen mig själv i det du skrivit och jag vill absolut inte oroa dig, men det var precis såhär min bulimi började. Har fortfarande det än idag och har haft det sedan två år tillbaks. Det började med att jag åt 600 kcal per dag och precis som dig brukade jag straffa mig själv när det kom över 600 kcal. Efter ett tag insåg jag att jag inte kunde leva med ett sånt kalorisnålt liv, så jag åt som vanligt men spydde upp det direkt efter. Nu klarar jag inte av att äta något utan att få ångest och spy upp det. (Jag vill inte heller bota min bulimi för min största rädsla är att bli lika ”tjock” som jag var förut.) notera att jag idag får komplimanger över min kropp medans jag blev kallad för tjockis och sådanna saker förut. Som jag ser det så är du fortfarande på gränsen till något som kan utvecklas till bulimi så mitt tips är att du söker hjälp innan du faktiskt får det. Kärlek till dig<3


#9

Hej! Tack för att du skrev, jag förstår dig precis tyvärr och jag önskar att du också vill ta till hjälp. Det är så lätt att skriva till andra hur de ska göra för det ska inte vara så här för varken dig eller mig. Jag kommer göra något innan det utvecklas för jag vill inte bli fast. Tack och stora kramar hoppas du snart inser att du förtjänar mer.