HJÄLP! Hur ska jag göra för att komma på benen igen?


#1

Under hela graviditeten mådde jag ju piss, asså verkligen fruktansvärt dåligt. Kunde inte behålla ens lite vatten utan att det kom upp. I början var hela processen med att kräkas ganska ångestladdad då jag innan har haft problem med ätstörningar. Men efter ett par månader så kom man liksom ”in i de” det kändes naturligt att stoppa fingrarna i munnen efter varje måltid, eftersom att det ändå skulle komma upp. Jag vet hur sjukt de låter o jag pratade med min bm om detta och hon såg inte att det skulle va något som skulle skada min dotter. Vilket jag nu efter reagerar på ganska starkt, klart det kan ha varit något som gjorde att hon kom så himla tidigt.

I vecka 24 började jag sluta med kräkningarna då jag kände att det höll på att gå över styr och att min ätstörning var på gång att börja igen. (Från v6-v24 gick jag ner 11kg)
Jag började äta, inte allt och ville verkligen inte äta något med socker eller fett i. Guuud jag var så kontrollerande. Åt helst frukt och grönsaker. Levde typ på vattenmelon, morötter och jordgubbar.

Min dotter kom ju i v30 efter en kontroll på sp förlossningen på östra, då bestämde dom säg för att plocka ut henne i akutsnitt. Sen runt 3-4 dagar efter snittet så försvann min mage helt, jag hade inget fett kvar och var otroligt benig verkligen. Kunde inte ha några kläder nästan. Då fick jag panik, asså sån ångest över att jag hade sett min graviditet som en bantningshistoria.
Kände mig som världens sämsta mamma. Under månaden vi var kvar på sjukhus blev det bättre, min kropphets gick över och kände inte alls att jag var obekväm med min kropp eller kring mat.

Sen en månad tillbaka har mina mat problem kommit tillbaka, ofta på kvällarna kan jag känna hur jag känner mig tvungen att kräkas, det är liksom som ett beroende där jag hetsäter och sen spyr upp de.

Har pratat med psykologer, läkare ALLT. Men att prata om det eller tillexempel kolla på dokumentärer om ätstörningar gör bara att mitt problem blir värre, det triggar mig att kräkas ännu mer. Någon som känner igen sig,


#2

Hej!

När du börjar vänja kroppen vid ett beteende är det svårt att komma tillbaka igen eftersom att hjärnan kopplar att det ska vara på det sättet. Du måste börjar med att göra övningar för att vänja bort kräkningarna. I början kommer det kännas konstigt att “behålla maten” , men du måste övervinna det. Detta är ditt liv och din historia, du ska inte behöva sitta och kolla massa program kring det för att hjälpa dig själv. Har det kanske med din självkänsla att göra? Att du behöver ta kontroll?
Kram <3