Hur ska jag ta mig vidare?


#1

Hej jag är en tjej på 15 år, jag blev friskförklarad från anorexi för snart (i mars) ett år sen. Jag började svälta mig för ungefär 2 år sen. Idag är jag helt frisk och har en sund relation till mat, problemet är bara att jag inte kan släppa min anorexi tid. Jag tänker hela tiden på vem jag var när jag svälte mig, när jag var sjukskriven och gick till sjukhuset. Jag kan aldrig sluta tänka på det, jag har blivit som fixerad vid den jag var. Jag hatar den delen av mitt liv så mycket samtidigt som jag saknar den, jätte konstigt…
Livrädd att jag ska hamna där igen och samtidigt livrädd att glömma den delen av mitt liv. Just nu vill jag bara gå vidare, inte glömma bort det men bara inte tänka på det (tänker på det varenda dag). Jag är som fixerad vid sjukdomen och kan inte släppa taget trots att jag idag är helt frisk. Jag vill iallafall gå vidare men vet inte hur jag ska göra. Är det någon som känner igen sig, eller har något tips för hur jag kan släppa den här fixeringen?


#2

Hej,
Vad glad man blir av att höra att du idag är frisk. Det är inte alla som lyckas bli friska från anorexia och det ska du vara väldigt väldigt stolt över. Det tyder på att du är en otroligt stark person och att du faktiskt innerst inne inte vill vara sjuk trots att du ibland får tankarna “att du saknar när du var sjuk”.

Jag har själv varit sjuk, hade väldigt svår bulemi och träning samt matfixering men är idag frisk. Och jag förstår dig när du skriver att du tänker på det hela tiden, att du är livrädd att hamna där igen men samtidigt saknar det, att du hatar den delen i ditt liv men samtidigt inte vill glömma bort den. Så kan jag också känna, men när jag tänker så så har jag direkt 3 saker som jag då väljer att fråga mig själv

  1. Hur mår jag idag en vanlig dag jämfört med en dag när jag var sjuk?
  2. Var jag lycklig som sjuk?
  3. Hur mycket begränsade min sjukdom mig?
    och alla svaren till frågorna har gemensamma faktor och det är att:
    Jag som frisk är det bästa som hänt mig! Jag som sjuk begränsade mig något otroligt mycket och tog mitt liv ifrån mig. Min sjukdom var en fiende till mig och även fastän jag än idag kan tänka på att jag “saknar att vara sjuk” så kommer jag ALLTID att påminna mig själv om hur mycket mer fantastiskt det är att vara frisk. Att jag nu kan leva mitt liv och att jag aldrig vill vara den sjuka jag igen. Hade jag fått välja så hade det varit att jag aldrig hade blivit sjuk, men det är onödigt att lägga energi på för det går inte att göra om nu. Istället fokuserar jag på att bara inte bli sjuk igen och uppskatta hur frisk och bra jag är/mår.

Hoppas detta var lite tips, bra råd eller något positivt för dig
som får dig att förstå att du aldrig kommer må så bra som när du är frisk,
så att lämna sjukdomen bakom sig är inget du någonsin kommer att ångra.

Jag hejar på dig!


#4

Hej, tack för svar och pepp❤️ Alltid lika skönt att höra från någon som förstår en. Jag ska använda mig av de här råden. Så bra att du är frisk (!!!) och precis som du skrev till mig är du så stark som tog dig igenom det här. Jag hejar på dig också!! Tack igen, betyder mycket!


#5

Som min favoritpsykolog Jordan Peterson sa: “Rengör ditt rum”. Och det är en perfekt plats att starta ditt nya liv. Om du har allvarliga problem med det kan du använda professionella tjänster som den här www.flyttstädningistockholm.nu


#6

Jag känner igen mig i hur jag kan sakna min ätstörning, för min del tror jag dock det beror på att läkare inte såg det som något annat än minskad aptit i samband med depression, jag återkommer ofta i tankarna till allt jag hade då.
Jag har dock insett att det egentligen inte är min ätstörning jag saknar utan de djupare kontakter som jag skapade.
Även om det är svårt för mig att själv öppna upp mig och berätta om vad jag gått igenom tror jag att det hjälper mig att minnas och bearbeta vad som hänt när jag pratar med någon.
Kanske det här forumet kan vara ett steg till att börja med, att finna tröst och minnas