Hur vet jag om jag har en ätstörning?


#1

Hej!
Jag är sjutton år och går första året på gymnasiet. Jag har alltid varit naturligt smal och för det mesta trivts med min kropp och hur jag ser ut. Men jag har utvecklat en enorm rädsla för att gå upp i vikt. Min vikt har varit så gott som oförändrad de senaste tre åren vilket gjort att jag inte vill se siffran stiga. Jag är 165 cm lång och väger just nu 45 kg, vilket är mindre än vad jag gjorde för några månader sedan.

Det senaste halvåret har jag börjat tänka otroligt mycket på vad och hur mycket jag äter och ag väger mig så ofta jag kan. Jag tror egentligen att det började med ett behov av att känna att jag har kontroll, så jag började räkna kalorier och begränsa mitt ätande. Jag vill verkligen inte gå upp i vikt, snarare se siffran på vågen sjunka. Jag äter mindre och mindre och blir stolt över mig själv när jag lyckas äta så lite som möjligt.

Jag tänker på mat precis hela tiden och jag går ständigt runt och planerar hur jag ska äta resten av dagen för att inte äta för mycket. Jag förstår att detta tänkandet inte är bra för mig men det går inte att sluta. Jag får ångest om jag äter “för mycket” och känner ibland att jag tappar kontrollen över vad jag äter. Då måste jag se till att äta ännu mindre resten av dagen.

Jag svälter inte mig själv men inser att detta inte är ett sunt sätt att tänka på. Jag tror också att det kan höra ihop med att jag har väldigt höga krav på mig själv och hela tiden känner att jag måste presentera mitt allra allra bästa. Jag undrar om detta kan vara en ätstörning?

Jag har berättat om problemen för min pojkvän, bästa kompis och mamma som alla försöker stötta mig i det. Men det är svårt och jag berättar inte allt för dem. Hur ska jag gå vidare, vad ska jag göra?


#2

Hej, jag var i en liknande situation för några år sedan och förstod då inte heller om det var en ätstörning eller inte. Men när jag tänker tillbaka på denna tiden förstår jag att det garanterat var en ätstörning och jag ser väldigt många likheter i det du skriver. När en stor del av ens vakna tid går åt att tänka på hur ens dagliga intag av mat ska se ut och ens liv kretsar kring detta är det viktigt att man söker professionell hjälp för att hindra att ätstörningen blir ännu värre. Jag gjorde detta och idag är jag friskförklarad och väldigt lycklig. Glöm inte bort att fortsätt prata med dina nära och kära, det kommer att hjälpa dig så mycket mer än om du ska hålla allt inom dig! Skäms inte, jag tror att de i din närhet bara vill ditt bästa, kram!
Vill även tipsa om att du kan prata med din närmsta vårdcentral om hjälp, annars kan jag verkligen rekommendera Agneta som arbetar på http://www.vallbyhage.se. Jag fick väldigt mycket hjälp hos henne och hon är en stor anledning till varför jag är frisk idag!


#3

Hej!
Tack så jättemycket för dina tips och råd, det betyder mycket att höra från någon som varit i en liknande situation. Blir så glad över att du idag är frisk och mår bra, kram på dig!