Hur vet man om man är påväg in i en ätstörning?


#1

Hej

Jag har börjat tänks mer på hyr jag ser ut och hur mycket jag väger på sista tiden. Då jag låg inne på sjukhus pga självskadebeteende osv och där låg det några som hade anorexia. När jag blev utskriven så började jag tänka mer och mer på min vikt, jag kände mig tjock jämfört med de tjejerna vilket inte egentligen var så konstigt. Men af så har vi en våg hemma, jag började vägs mig och såg att jag hade gått ner 1kg. Jag är en sånn som aldrig går ner i vikt eller har jätte svårt för det. Det enda jag satt o kollade på var folks berättelse om sin ätstörning. Jag fick andra adhd mediciner som gjorde så jag tappade matlusten helt vilket ledde till att jag knappt åt. Idag har jag gått ner 6kg och de var ca 3 veckor sen jag blev utskriven. Jag tränar konstant, jag MÅSTE väga mig minst 8ggr om dagen. Jag MÅSTE göra minst 150 situps om dagen. Jag har börjat träna konstigt mycket och jag är sjukt rädd att gå upp i vikt. Efter varje måltid springer jag o låser in mig på toan för jag får panik och ångest eftersom jag just ätit. Jag ätet mindre än min tvååriga bror, kan inte gå 1 timme innan tankarna på min vikt o hur tjock jag är kommer. Självmordstankarna ökar och självskadebeteendet med. Kan inte sluta!
Hur vet man om man är påväg in i en ätstörning? Snälla hjälp.


#2

Hej!
Jag måste meddela att du nog är påväg in i en ätstörning, eller att du möjligtvis redan drabbats av en. Tecken på ätstörningar är att man förlorar mycket vikt (behöver inte vara så), mat ger en ångest och tar upp mycket energi, att man tänker väldigt mycket på mat och äter mindre. Kanske hoppar över måltider eller gör sig av med mat bla genom kräkas eller träna. Jag tycker att du ska prata med någon du litar på och tycker om, eller kanske prata med en kurator? Ungdomsmottagningen, BUP mm. I vilket fall behöver du hjälp eftersom att det är svårt att ta sig ur detta. En bra början kan vara att prata med din bästa vän eller kanske en förälder som kan hjälpa dig ta dig vidare i detta och bli frisk.
Önskar dig all lycka och att det blir bättre!
Kram


#3

Åh tack för svaret!
Jag ska prata med min vän…
Tyvker det e såå jobbigt att prata om allvarliga saker med nära men ska försöka
Kram🥰


#4

Glad att jag kunde hjälpa! Jag hatar också att prata om problem med andra… gör det nästan aldrig. Men i ett sådant här läge kan det verkligen hjälpa.
Kram