Jag behöver hjälp


#1

Hej!
Ehm… jag är ny på detta forumet och känner mig lite vilseledd men jag behöver lite hjälp.

Jag är en 15:årig tjej som har problem med mat, vänner och familjen. Min lillebror har Autism och det känns som att jag är bortglömd utav mina föräldrar. Det ända dem gör är att bli irriterade och arga på mig och jag känner mig så himla ensam om detta. Det senaste året har min relation till mat förändrats helt. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men det är som att jag måste träna för att kunna äta. Liksom jag äter normalt för att ingen ska misstänka något och sen måste jag träna bort allt, så liksom jag spyr inte utan jag tränar istället. Är det en ätstörning? För jag hittar ingenting som är likt min situation. Ibland när det blir för mycket så hetsäter jag allt möjligt och bara gråter. Jag kan inte kontrollera det, och jag kan inte sluta. Att jag måste träna, väga mig och kolla min kropp i spegeln varje dag har mer börjat bli min livsstil. Jag hatar min kropp och jag vill bara fly ifrån den men jag hittar ingen väg ifrån den. Att jag sitter hemma och jämför migsjälv med alla andra ger mig ångest och allt med bantningen och maten ger mig så mycket ångest och det påverkar mina betyg negativt. Allt är bara som en ond cirkel och Mitt självförtroende existerar inte ens. Jag har aldrig blivit mobbad av någon så mycket som jag mobbat mig själv…

Någon som känner liknande eller vet vad jag kan göra?


#2

Hej.

Det är jättebra att du skriver om detta och att du insett att det är något som tynger dig i din vardag. Under flikarna kan du läsa om olika typer av ätstörningar och jag tycker att du borde läsa om “ortorexi” och “UNS”. Se ifall det finns något här du känner igen dig kring.
Jag förstår att du känner dig bortglömd och osedd i din situation med familjen, och det är något du borde prata med dina föräldrar om. Det är viktigt att de förstår dig i detta och kan finnas till som ett stöd, innan det går över styr. Det kan vara så jobbigt att prata med sina föräldrar om hur man mår och känner, men oftast brukar det också bli en liten lättnad. Försök att samla mod till dig och prata med dem när du känner att du klarar av det.

Att förändra ett beteende tar tid och det krävs övning. Istället för att använda maten som ett botemedel när du är ledsen och mår dåligt, prova med något annat. Hitta saker som får dig att må bra på andra sätt, exempelvis att träffa en vän, göra övningar för att stärka din inre bild eller liknande. Detta kommer göra att du inte längre känner ångest pga hetsätning.
Att du tränar i stora mängder för att kompensera ditt matintag visar också på att du ser mat som något ångestframkallande och att du har ett behov av kontroll. När du då tappar kontrollen och äter mycket tar ångesten över, därför blir du ledsen och känner att allt är en ond cirkel.

Det finns så mycket fantastiskt i livet och det tar lång tid att ta sig ur en ätstörning, men när du väl mår bra igen kommer du inse att det inte är värt att skada sig själv på det sättet. Jag har själv gått igenom många år av självhat, kontroll och ångest. Men det finns hjälp att få. Försök att läsa in dig mer kring ätstörningar och kolla in de övningar vi har lagt upp här. Dessa ska hjälpa dig till att må bättre i dig själv och stärka din inre bild. Låt inte detta ta över dig och styra ditt liv, ta hjälp innan det är för sent och kolla upp ätstörningscentrum i din kommun. Ifall det finns en kurator eller liknande på din skola, tveka inte på att kontakta henne eller honom.

Du kan alltid skriva här och prata med oss. Hoppas att detta gav dig lite klarhet i det du går igenom.

Stor kram/ Nella på Progress Me