Jag vet att jag är underviktig men


#1

Jag vet att jag är underviktig och jag vet att det syns. Ändå är jag livrädd för att gå upp i vikt.
Om jag någon gång äter mer än vad jag ”lärt mig är en rimlig portion” (har varit hos en dietist) känner jag att jag måste kompensera någon annan måltid.
Trivs inte i vissa kläder eller i min kropp för att jag är så smal. Olika slags jeans är värst, både rumpa och lår. Men om jag äter mycket känner jag mig ändå tjock.
Ibland kan jag intala mig att ”nu ska jag äta ordentligt” men sen går det bara inte och jag jämför alltid mina portioner med andras.
Det har varit såhär (till och från) i tre år nu och jag ser ingen livskvalité längre. Jag orkar inte mer.


#2

Du måste få professionell hjälp. Har du tidigare fått hjälp? Om du är över 18 och inte vill blanda in någon anhörig till en början så kan du vända dig till din vårdcentral som kan hjälpa dig vidare. Är du under 18 så kan du vända dig till din ungdomsmottagning, de har tystnadsplikt så länge du inte behöver någon medicinsk utredning.

Kram <3


#3

Hej!
Ja jag gick på ungdomsmottaningen under nästan hela gymnasiet. Hade både samtalskontakt, träffade en läkare som kollade värden, längd och vikt med jämna mellanrum och pratade med en dietist.
Blev så gott som frisk, väldigt måltidsstyrd men åt ordentligt varje dag och gick upp i vikt. Det var en lättnad och med tiden kunde jag även släppa måltidsprogramet jag fått och gå mer på hunger.
Men nu har det kommit tillbaka. Går folkhögskola och har fått höra av så många att ”man rör sig så lite när man går folkis”, ”om det är något man gör på folkis så är det att gå upp i vikt”, ”vi bara äter hela tiden”. Sjukt triggande.

Kram och tack för svar <3


#4

Vad var det för någon samtalskontakt du hade? Skulle du kunna tänka dig att testa det igen? Eller någon annan form av terapi?

Kram <3