Sjukskriven och deprimerad


#1

Hej jag är en tjej på 15 år och har varit suisidal i 4 år och blev sjukskriven i 6an i två år och låg inne på BUP akut i stan till och från.
Jag ville inte leva mer med min kropp och min instabila familj, min pappa och min mamma skiljde sig när jag var liten och min pappa fick snabbt en ny fru och nya barn vilket gjorde att jag och min syster blev helt uteslutande och inte involverade i ”deras familj”
När vi blev äldre blev det bara värre och värre dom åkte utomlands och gjorde massa saker bara dom och den nya frun ville absolut inte ha oss där.
Min syster har även varit suisidal och det var jag som 10åring som fick ta hand om henne medans jag själv hade grova problem.
Både jag och min syster har adhd och jag har även grov dysleksi och min pappa la väldigt mycket press på mig i skolan och jag fick bara E i allt och fick värsta utskällningen och därefter höjde jag mig till C och B i alla ämnen vilket tog all min energi och jag blev utmattad och sjukskriven då jag började skada mig själv igen och då började min pappa fatta vad som var problemet och jag började gå på akut möten på BUP och socialen blev indragna men dom gjorde inget skit.
Jag försökte ta livet av mig ett flertal gånger men lyckades inte.
Nu två år efter massa mediciner och sjukhus och ätstörningar så har jag ett mer stabilt liv men har inte börjat i skolan än efter 2 år och måste tyvärr gå i en resursskola pga mina problem.


#2

Hej Alicia.
Jag förstår att du har mycket i ditt bagage som är väldigt tungt och jobbigt. Det är lätt att känna skam och ångest när självkänslan svajar och man känner att man inte blir sedd eller älskad. När det kommer till familjerelationer är det alltid extra känsligt, och jag måste bara säga - vilken kämpe du är! Tänk så mycket du tagit dig igenom. Det är en tuff resa och speciellt, att ta hand om och trösta ett syskon som också mår dåligt. Att behöva kämpa för två. Det är viktigt att du förstår att du faktiskt gått igenom såpass mycket och inte lägga allt för mycket press på dig själv. Kanske bör du faktiskt skriva upp de saker som du lyckats ta dig igenom, och vad du har idag. För något år sedan var det kanske en förutsättning att du gick i skolan, men låt inte betyg eller skolgång definiera ditt värde. Det är så lätt att sätta sig i en allt för stressig och pressad situation när man redan inte mår bra.
Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv och hur du tagit dig längre fram än tidigare och våga berömma dig själv för det med. Har du hört talas om suicide zero? De är en organisation som arbetar för att förebygga självmord och självmordstankar. Försök att se med dem ifall de har fler konkreta tips. En stor kram till dig, och tvivla inte på att skriva av dig. Kram / Nella på Progress Me