Vad är mina alternativ ?


#1

Jag har kämpat med min vikt och allmänt utseende sen sexan jag går nu andra året på gymnasiet det började först med att jag alltid var större än alla andra tjejer även fast jag var bland dem yngsta, det eskalerade snabbt till att jag började hetsäta för visste att jag aldrig skulle vara lika smal som dem andra. Sedan vart jag så otroligt hatiskt mot mig själv och andra saker i mitt liv hände och jag försökte ta mitt liv jag har under hela den här tiden brottats med både depression och självmordstankar. När det inte lyckades första gången bestämde jag mig för att bli någon jag faktiskt kan leva med och jag började träna minst 3 gånger i veckan och när jag inte märkte resultat så slutade jag också äta, åt bara när folk såg på och en tjej i min klass när jag då gick i sjuan hade samma problem och vi gick alltid undan under lunch och ingen fattade vad som pågick. Det funkade bra och jag gick ner halva min vikt, men inte utan ett pris för efter att jag slutat äta och vant mig vid att konstant vara hungrig eskalerade det och jag började spy upp mat jag tuggade men svalde inte bara för att få känna smaken, jag drack nästan varje kväll och började ta droger och rökte otroligt mycket för att dämpa hungern. Sen när jag började på gymnasiet så avtog det jag hade börjat nöja mig med min kropp även fast mycket av mina problem satt kvar och jag kämpade emot dem så mycket jag kunde, men sedan gick jag upp igen eftersom jag slutat med allt det drastiska och jag försökte ta mitt liv igen. Sen dess har jag börjat träna igen och försöker verkligen hålla en stabil balans men händer fortfarande att jag hetsäter spyr upp det och sen svälter mig själv. Har aldrig berättat det här för någon ” professionell” men många av mina vänner vet vill ha hjälp så att jag äntligen kan bli av med det efter 6 år av självskadande men är så otroligt rädd för hur dem ska reagera och vilja kontrollera mig vill verkligen ha hjälp vet inte hur jag ska våga berätta bara, tror inte att jag ser allvaret själv helt enkelt för att jag blundar och tror att jag inte är som alla andra med samma problem, vart kan jag vända mig utan att behöva vara rädd för att förlora all kontroll känns som att alla har någon slags plikt att berätta för mina föräldrar och hade aldrig klarat av att ha mamma och pappa kontrollera mig på det sättet


#2

Styrkekramar till dig Hanna.

Det är tufft att leva idag, och många av oss tror att vi måste vara normsmala för att leva ett gott liv. Eller också kanske vi använder maten som en form att känna att vi har kontroll när annat i vårt liv känns kaotiskt eller utom kontroll.

När jag har varit i perioder av mycket träning och väldigt strikt diet har det varit så. Att jag behövt ta kontroll över något i mitt liv, när jag mått dåligt över sånt jag inte kunnat kontrollera; relationer, skola, jobb, prestationer etc. Jag har alltid haft grov prestationsångest och jag har alltid förknippat mitt värde som människa med mina prestationer, både i relationer, jobbsistuationer och i skolan. Har jag inte lyckats prestera enligt mina egna HÖGT satta mål har jag ofta drabbats av deppighet och ångest. Och ibland har detta lett till att jag kontrollerat träning och mat. Som att det skulle leda till något bättre.

Min väg till ett friskar jag har varit att lära mig om mig själv, hur jag fungerar och om prestationsångest. Jag har arbetat med min självkänsla och lärt mig att skilja på mitt värde som människa och mina prestationer. Ibland presterar jag inte så bra som jag skulle vilja och det är fine. Ibland är det något jag kan gör bättre till nästa gång och ibland är det saker som jag inte har någon kontroll över. Jag kan inte alltid styra över att det inte blir perfekt. Och det är okej.

När jag läser vad du skriver tycker jag att det känns som att du behöver prata med någon. Någon som är kunnig inom området och någon som kanske varken är din vän eller dina föräldrar. Ingen ska behöva må som du gör och skada dig själv på det sättet.

Skulle du kunna prata med dina föräldrar om att du behöver professionell hjälp? Om inte så finns det många andra bra alternativ. Är du under 18 år kan du vända dig till ungdomsmottagningen https://www.umo.se. De har tystnadsplikt och får bara kontakta dina föräldrar om du behöver involveras i större medicinska utredningar. Vill du börja med att anonymt dela med dig av din problematik och få råd och stöd om hur du kan gå vidare så finns även tjejzonen-, https://www.tjejzonen.se

Om du är över 18 kan du börja med att boka en tid på vårdcentralen som kan hjälpa dig vidare.

Har du ork och lust skulle jag också vilja rekommendera dig att arbeta med din självkänsla då den ofta ligger till grund för ätstörningsproblematik. Kolla igenom övningarna som finns här på forumet och se ifall någon av dem funkar för dig.

Försök vara snäll mot dig själv - du är unik. <3