Vad ska jag göra


#1

Hej!
Jag är en tjej på 16 år och har nu haft en ätstörning i ca 1 och ett halvt år. Har haft tankar om kropp väldigt länge (vilket är svårt att komma ifrån i dagens samhälle). Sedan jag var liten har jag alltid varit lite överviktig, alltså alltid varit större än mina kompisar osv. Kan också tillägga att jag är lång för min ålder och har varit sedan långt tillbaka. Under min barndom har jag även fått många kommentarer om att jag har varit stor och tjock osv, vilket var jobbigt då och har blivit jobbigare på senare tid också då det fortfarande sitter kvar i mitt huvud. Men under hela 2017 hade jag ett skit år, det var jobbigt hemma och jag hade det väldigt jobbigt med hur jag såg ut, presentationsångest osv. Gick och pratade hos kurator men tyckte inte det fungerade alls så slutade. Men under denna tid hade jag fotboll och innebandy som ändå fick mig stt kunna koncentrera på min kropps funktion och jag gjorde något jag verkligen tyckte var kul och kunde bortse från mitt kroppshat ibland. Men när det nya året kom så finns ju Denhär goda idén med nyårslöften, men med tanke på att jag är väldigt bestämd osv så gick det inte som det skulle. Jag hade mål om att komma in på det gymnasiet jag ville, äta mindre och gå ner i vikt, träna massor och att detta skulle vara hållbart. Det var under januari förra året jag gick ner drastiskt vikt och blev inskriven på ätstörningsenheten. Jag blev ganska snabbt sjukskriven från skolan och förbud mot träning pga dåliga värden osv. Detta varade i 3 månader och sedan kunde jag börja skolan ca 2 h/dag. Jag hade tur och fick hjälp med att komma in i gymnasiet och kom in det jag ville , och går nu fulltid. Hela hösten har varit bra mellan augusti-oktober men november-december har bara gått ner. Jag gick upp ca 5 kg från min lägsta vikt (vilket är mycket för att jag aldrih gick ner en stor mängd kg). Men nu har jag tappat allt det igen +mer. Jag var rädd för att allting flöt på så bra och jag fick aldrig någon belöning av min viktuppgång från ätstörningsenheten(träning eller liknande). Problemet nu är att jag inte vet hur jag ska hitta viljan att bli frisk. Jag vill bli frisk på ett sätt, för det är så himla jobbigt o va begränsad i allt och jag vill få tillbaka träningen då det var en stor del av mitt liv för ett år sedan. Men samtidigt har jag dendär ätstörningen som säger till mig att jag ska bli smalare och att jag inte är sjuk nog att kunna bli frisk. Man ser inte på mig att jag har en ätstörning då jag gick ner från lite övervikt till normalvikt. Där har vi nästa problem, jag vill inte gå upp i vikt för jag gråter så mycekt av att se gamla bilder på mih själv. Jag vill inte gå upp till den vikten för vet att jag mådde skit i min kropp då och vågar inte ta den risken. Det är skit jobbigt att vilja bli frisk matmässigt (ibland) men inte viktmässigt. Vill kunna äta hur jag vill precis som alla andra fina tjejer, men samtidigt vill jag inte lämna ätstörningen som är en trygghet samt vill inte återhämta mig viktmässigt, för blir bara ledsen av o tänka på hur jag mådde innan o hur jag såg ut innan, så känner att det inte är värt att ta den risken. Vad ska Jag göra?


#2

Vi är alla fina, precis som vi är.

När jag läser om hur du har det så är min första tanke att jag tycker att du ska prata med någon om din relation till mat och din rädsla för viktuppgång. Någon professionell. Det verkar ta upp väldigt mycket av dina tankar och energi men också begränsa dig väldigt mycket. Och så ska du inte behöva ha det. Även om du har testat att prata med din kurator så tycker jag att du ska försöka prata med någon annan - antingen via vården eller ungdomsmottagningen. Det är inte alls ovanligt att man behöver testa lite olika alternativt/gå till olika personer innan man hittar någon som man tycker att det fungerar med.

Jag förstår att bara tanken på att gå upp i vikt är superskrämmande, men med rätt hjälp behöver det inte vara skrämmande. Både mat och träning bör vara något njutbart, något vi gör för att må bra. När vi behöver och när vi vill.

Tror du att du orkar prata med någon igen? Annars kan det vara en idé att börja med att kontakta tjejzonen.se som du kan chatta anonymt med och som har en chatt där de du pratar med har extra mycket kunskap om ätstörningar.

Någon annat som du kan börja med här på direkten är att testa någon av övningarna för självkänsla vi lagt upp i forumet. Jag tror att det kan vara ett bra komplement till professionell hjälp.

Kramar!

/Stina